Sidor

söndag 20 maj 2012

Arvtagaren

Arvtagaren av Christopher Paolini
Förlag: Bonnier Carlsen
Serie: Arvtagaren 4

Kan innehålla spoilers om tidigare delar!

Handling:
Eragon, Saphira och Varden kommer allt närmare Urû'baen och väl där måste de hitta ett sätt att besegra Galbatorix. Striderna är många och ju närmare de kommer, destå hopplösare ser det ut. Oväntad hjälp kommer fram från förr och det börjar se ut som att de kanske skulle ha en chans att faktiskt vinna det här kriget. Men kommer de att kunna samla tillräckliga krafter för att ta sig an den man som störtade ryttarna?

Min åsikt:
Den fjärde boken är, som jag tidigare nämt, en riktig tjockis med sina 889sid! Det tog mig väldigt lång tid att läsa igenom den, men när jag kommit ungefär halvvägs hade jag svårt för att lägga den ifrån mig. Språket är lätt att följa med i, även om jag stundtals även i denna boken tycker att miljöbeskrivningarna får lite väl mycket plats ibland. Landet som Paolini har byggt upp är väl genomtänkt och småsaker som man ignorerat i tidigare böcker kan här komma tillbaka och slå till en i huvudet för att man inte var tillräckligt uppmärksam, något jag gillar.

Jag vill inte skriva för mycket om handlingen då jag inte vill riskera att förströra för någon som planerar läsa den. Men första halvan av boken är ganska mycket som slutet av bok tre, strider och kampen om att komma fram till Urû'baen och jag tycker att de blir lite tjatigt.. jag får lite känslan "jaja, men kan de komma fram någon gång eller?!".. även om alla strider för med sig något och karaktärerna utvecklas med varje attack och det i slutändan kanske är nödvändigt för att jag ska tro på karaktärsutvecklingen.

Spoiler varning i det här stycket!
Eragon utvecklas mycket i den här boken, speciellt mot slutet. Han växer upp väldigt fort, och jag har tyvärr lite svårt för att sätta mig in i det på slutet, för jag tycker att det gick så fort efter att han fick reda på sitt sanna namn. Både han och Saphira tar reda på sina namn, men som läsare får man aldrig ta del av dem vilket jag tycker är konstigt. För jag tycker att många av de beslut han gör sedan, kommer ifrån att han vet vem han är, men jag som läsare känner att jag inte riktigt hänger med där...


Sammanfattat: Mycket bra bok med en blandning av "lyckliga i alla sina dagar"- och "måste göra det rätta"-slut. Den knöt ihop många trådar som hängt med sedan tidigare böcker och i det stora hela är jag ganska nöjd med slutet. (Även om jag alltid säger att jag inte vill ha "happy endings", så stör jag mig fruktansvärt på det när de inte blir så!)

Den får 7/10 tassar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar