En bok om vinter mitt i sommaren...

Namn: Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon
Språk: Svenska
Sidor: 427
Ålder: Vuxen

Handling tagen från Goodreads:
Juliet har nyligen förlorat sin älskade man Ben. Endast trettioett år gammal och änka stannar livet för Juliet. Hon isolerar sig hemma och tillbringar dagarna framför teven. Desperat försöker hon följa råden i olika självhjälpsböcker och väntar förhoppningsfullt på den magiska ettårsdagen då hon enligt böckerna ska ha lämnat det värsta bakom sig.

Hennes syster Louise lever ett på ytan perfekt liv. Hon är gift med framgångsrika egenföretagaren Peter, de har lilla sonen Toby och lever i ett snyggt, toppstylat hem. Men sedan barnet kom saknar Louise något i sitt äktenskap.

När mamma Diane lyckas locka ut sin ena dotter, Juliet, på hundpromenader, först med den egna lilla terriern Minton och snart även med andra hundpersonligheter i grannskapet, börjar det hända saker.

Utan att Juliet vet hur det gått till, har hon plötsligt ansvar för en mängd hundar, katter och krukväxter som behöver omvårdnad när ägarna är bortresta. Dessutom får hon energi över till att börja renovera det viktorianska hus som hon och Ben köpte tillsammans. Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder - något som verkar ha samma terapeutiska inverkan på hennes liv som hundpromenaderna har.

Systrarnas vägar korsas under jakten på lycka och en attraktiv man kommer att spela en alltmer avgörande roll i sammanhanget.

Omdöme: 
Den här boken var gullig och precis i stil med Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, lika mysig men ändå inte rädd för att röra i de jobbiga ämnena. Det var många gånger då jag tyckte att den här boken var lite väl tung, jag ville ju läsa en feelgood-bok! Men den vann över mig, och jag gillade den ändå. Några saker var lite väl förutsägbara, och det störde mig lite, som med den mystiska "attraktiva mannen" som nämns i beskrivningen ovan.

Men Lorcan älskade jag från första stund, önskar att jag hade en sådan granne. Emer däremot var lite klurigare, för att inte tala om hennes man. Juliet och Louise känner jag egentligen bara att de hade kunnat lösa sina problem så enkelt om de bara satt sig ner för att prata. Men det är kanske lättare sagt än gjort.

I det stora hela så gillade jag den här boken och den lämnade ett litet tomrum efter sig. Får hoppas att nästa bok kan fylla det!