Författarintervju - Dan Fränkel

Du har gett ut 4 böcker, kan du välja 2 och berätta lite om dem?

De första böckerna var fackböcker om ledarskap, något jag jobbat en del med. Sedan skrev jag ”Pytt i panna över ett avslutat sextiotal.” Man kan beskriva den som en roman om ungdomars relationer och drömmar. Den utspelar sig i den där mytomspunna tiden runt 1970, då jag själv var ung. Jag har velat berätta om hur Sverige förändrades de här åren. Vi var ju fortfarande ett land med ena benet i det gamla bondesamhället men nu kom en ungdomsgeneration som ifrågasatte allt. Samtidigt finns där en annan historia som jag burit med mig hela livet, om en svensk hederskultur som drabbar en av bokens karaktärer hårt. Det gick lätt att skriva när jag insåg att dessa bägge berättelser rymdes i samma bok.

Den andra romanen heter ”Brevbärarens sista möte.” Den utgår från ett verkligt fall, brevbäraren Bosse Jansson som försvann spårlöst 1976. Det är en historia som intresserat många genom åren, bl.a. finns en P1-dokumentär med titeln ”Brevbäraren som försvann” från 2014 (finns på SR Play). På Flashback pågår en ändlös tråd med samma namn. För mig är det lite speciellt, jag kände honom själv och har aldrig kunnat sluta grubbla över vad som kan ha hänt. Jag gör inte anspråk på att berätta sanningen men efter allt vad vi vet kan det mycket väl ha gått till så här när han försvann. Till formen är boken en agentthriller från det kalla kriget men jag ser den som en roman om en mycket ensam människa som dras in i något som skulle kunna hända vem som helst av oss, under vissa betingelser. Boken handlar ganska mycket om det kommunistiska Albanien som är okänt för de flesta idag.

När började du skriva på det första manuset och hur lång tid tog det innan den blev klar?

Man kan säga att jag skrev boken på tre månader men man kan också säga att det tog mig fyrtio år att skriva den. Så länge hade de här historierna funnits med mig.

Kan du berätta lite om hur din process ser ut när du skriver?

Det har varit olika, för olika böcker. ”Pytt i panna” gick som sagt fort att skriva, eftersom jag redan hade hela historien klar för mig. Den jag jobbar på nu går betydligt långsammare. Jag vet inte riktigt vad som ska hända, jag prövar mig fram, tar ett försiktigt steg i taget. Det är som att gå på tunn is, brukar jag säga. Det finns författare som gör noggranna synopsis innan de börjar. De målar upp scen för scen, dess syfte, vilka som är med, vad som ska hända osv. Det funkar inte alls för mig. Ibland känns det som att det inte ens är jag som bestämmer vad som ska hända. Mina karaktärer gör saker som jag inte visste att de skulle göra och jag förstår inte varför. Jag låter dem bestämma, tänker att de vet väl ändå bäst. Det där tycker jag är en av de mest fascinerande sakerna med skrivandet.

Har du några speciella teman som du kommer tillbaka till i dina böcker?

Det har blivit så att bägge böckerna utspelar sig i samma tid och handlar om politiskt engagerade ungdomar. Kanske inte så konstigt med tanke på min egen bakgrund. Den boken jag jobbar på nu börjar där men följer några personer framåt till nutid. Sen får det nog vara färdigt med sjuttiotalet!

Man kan säga att alla böckerna handlar om hur individen påverkas av – i vissa fall blir ett offer för – politiska skeenden i omvärlden.

Vilken av böckerna har fått mest uppmärksamhet och varför tror du att det blev diskussioner just runt den?

Den bok som sålt bäst heter ”Ledning handlar om människor.” Den kom 2004 men jag tror att många chefer fortfarande skulle ha nytta av att läsa den. Den poängterar att ledarskap mer handlar om att vara en inkännande människa än metoder som man lärt sig på kurser.

”Brevbäraren” har fått beröm för att vara spännande och har uppmärksammats eftersom det är en historia som många känner till. Det är speciellt roligt att många som kände Jansson har hört av sig och tyckt att den är bra.

När på dygnet får du mest gjort och var skriver du helst?

När jag skrev de första böckerna jobbade jag fortfarande. Då skrev jag när som helst och överallt. Nu är jag pensionär och mycket mer strukturerad. Jag sitter hemma och skriver hela förmiddagen, sedan går jag och tränar på eftermiddagen.

Bredvid sängen har jag en anteckningsbok. Ofta kommer bra idéer just innan jag ska somna, då måste jag tända ljuset och anteckna (inte alltid uppskattat av hustrun).

Vad är det bästa/sämsta med att skriva och vara författare?

Att få skapa ett eget universum! Det är bara jag som bestämmer över de här personerna, jag kan ta livet av dem när jag vill eller låta dem få ha lite sex när jag känner för det. Men den kreativa processen kan vara jobbig också. Man lever med personerna dygnet runt, har dem ständigt med sig. Andra kan störa sig på att jag verkar så frånvarande ibland men då kanske jag funderar på en formulering eller iakttar en persons klädsel eller sätt att röra sig.

En annan jobbig sak är när det händer något jobbigt i boken. Då kan jag gå omkring och vara ledsen eller arg i flera dagar.

I början tyckte jag att det var läskigt att någon annan skulle läsa det jag skrivit. Tänk om de inte gillar min baby! Men nu tycker jag att bland det bästa är att få synpunkter från läsare. Ofta kan de läsa in sånt som jag inte alls tänkt mig. Läsare är aldrig elaka men konstruktiv kritik är alltid värdefullt.

En annan rolig sak med skrivandet är research. Numera gör man kanske det mesta via nätet men det händer att jag kontaktar folk och ber att få intervjua.

Vad har du för drömmar och mål för ditt författarskap?

Gärna rik och berömd. Fast i väntan på det vill jag fortsätta att skriva och berätta om sånt som jag tycker är viktigt. Om en eller annan läsare också uppskattat det jag skrivit är det ännu bättre.

Från releasfesten

Hur ser det ut framåt? Har du några nya projekt på g?

Jag skriver på en bok nu. Mitt mål är att en första version ska vara klar detta år, sen tar det väl minst ett halvår att redigera och skriva om. Här bloggar jag om arbetet med boken.

Och till sist, vad är ditt bästa råd till någon som vill bli författare?

Det är ingen skillnad från andra kreativa sysslor som att måla eller spela: ju mer man övar, desto bättre blir man!

Kan varmt rekommendera skrivarkurser, man har alltid mer att lära sig. Jag har också haft stor glädje av FB-gruppen ”Författare på Facebook” där vi kan utbyta tips, be varandra om råd och synpunkter, mm.

Var inte rädd för kritik, lyssna noga på andra men i slutändan bestämmer du själv vad som ska stå.

Ha inte för bråttom. När du tycker att du är klar med ditt alster ska du lägga undan det, låta det ligga ett tag och sen gå igenom det, kritiskt. Jag lovar: det kan bli bättre.

Dan hälsar att man just nu kan köpa hans böcker för reapris direkt av honom,se hemsidan.

Instagram | Facebook | Bloglovin'