Halvblod

Aveline's uppväxt har varit extremt skyddad. Hon är 22år och har knappt flyttat hemifrån, hon bor i en lägenhet vägg i vägg med sina föräldrars. Hon har ett dåligt hjärta och lever sitt liv lite som en enstöring, där det bästa sällskapet är karaktärerna i sina böcker. Nästan över en natt förändras allt och hon kastas in i ett race på liv och död. Billy dyker upp och drar henne med sig genom europa, till Sverige, för att uppfylla ett löfte. Ett löfte om att hålla henne vid liv. Aveline får kämpa för att bevara den hon är, samtidigt som hon måste lära sig att vara någon helt ny.

Halvblod är en mycket omskriven bok i bloggvärlden och jag försöker att inte påverkas av det när jag nu i skrivandes stund ska försöka få ner vad jag själv tyckte om den, det är svårt.
Efter att jag kastat mig över de sista sidorna utan att kunna slita mig från boken kan jag bara konstatera att jag helt enkelt MÅSTE läsa fortsättningen. Speciellt meningen "Mer våld, mer sex, mer blod och färre lyckliga slut" håller mig kvar, jag vill inte ens tänka på att jag inte kan trösta mig själv med meningen "det kommer lösa sig till slut".

Mina fjant-tankar åh sido, det var en mycket bra bok. Det tog ett ganska bra tag innan jag faktiskt fastnade i boken, och även om jag ville veta vad som skulle hända så hade jag inte några större problem med att lägga ifrån mig den. Jag tror det mycket i början berodde på att jag nyligen läst "Eragon", och att Avelines sätt att läsa av folks tankar är extremt likt sätter som används i de böckerna. Det här plågade mig ett tag, men jag lyckades släppa det när jag diskuterat med mig själv om att det kanske helt enkelt är så det går till. Jag kan inte direkt komma på några andra idéer om hur man kan nyskapa det. De sista ca 100sid satt jag dock HELT fast och kunde inte ens gå på toaletten! Även om det lugnade ner sig hade jag kvar en gnagande känsla som gjorde att jag inte kunde släppa boken.

Jag får även sluta upp till de otaliga tjejer som fått en förälskelse i Billy, hur kan man inte tycka om honom lixom?! Hans karaktär är lite svårt att läsa av och jag gillar hur han kan vara så ombytlig i sätt och humör, han har fler än en sida. Men oavsätt hur han behandlar Aveline, så finns det alltid något i bakgrunden som tyder på att han vill henne väl.

Alexander däremot, tyvärr finner jag han extremt jobbig! Men detta har nog mer med mitt tycke att göra än hur Sofie gestaltar honom. Jag vill inte avslöja för mycket om honom men jag hade gärna sett lite mer av hans mer bestämda sida.

Aveline däremot är en facinerande karaktär, och jag vet inte om jag egentligen kan säga något om henne som inte redan har sagts. Att få följa hur hon utvecklas och att hon inte ger upp, trots blåmärken och smärtan, är skönt att läsa. En huvudperson som inte gnäller när det tar emot lite!

Jag vet inte om jag har fått ur mig något av det jag tyckte var bra med boken, men bra var den! Jag längtar efter nästa del redan nu och kommer på mig själv att tänka att jag vill vara Sofie och att det var jag som skrivit denna bok!


Betyg: 4 av 5  :D
Författare: Sofie Trinh Johansson
Titel: Halvblod
Förlag: Mörkersdottir förlag