Svärdsklingor möts...
Nu härskar ondska...
Den andra delen i serien Arvtagaren är uppbyggd på samma sätt som den första. Det händer en stor grej i början som förändrar allt, mycket resande och lärande i mitten och allt avslutas med ett stort slag. Har inte bestämt mig för om det är något positivt eller ej ännu. Jag lyssnade mest på den här, även om jag även läste i början.
I den här boken får vi i vissa delar även följa Eragon's kusin Roran, som bor kvar i Carvahall. De här styckerna är väldigt bra och de blir något av favoriter när jag läser/lyssnar på dem. Paolini är bra på att förmedla känslorna från Roran och det är lätt att komma in i han som person. Deras resa är spännande, även om det ibland kan vara jobbigt att hålla reda på alla namn då väldigt många fler från byn är med i de här kapitlena.
Ibland kom även ett kapitel från Nasuada och vad som händer med varden, även detta är ett trevligt avbrott från Eragon.
Utan att avslöja allt för mycket så får boken en väldigt intressant twist när Eragon anländer till alvernas huvudstad Ellesméra. Större delen av boken handlar om hans träning och händerserna där. Jag kände att, även om det hände saker hela tiden, så var det ganska skönt när det kom något kapitel med de andra karaktärerna. Jag tror helt enkelt det blev lite segt med all träning som var. Hur det nu egentligen kan bli det när han (och då även jag) fick lära mig nya saker om Alagaësia hela tiden.
Jag tycker att boken är väldigt bra ändå, men precis som med 1an så tror jag att jag hade varit mer positivt inställd om jag hade läst den och inte lyssnat på den.
Favoriter bland karaktärerna måste nog ändå vara varkatterna och örtakvinnan Angela! De gör verkligen inte som alla andra. :)
Boken får en 4a av mig.
Författare: Christopher Paolini
Förlag: Bonnier Carlsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar