Mormor hälsar och säger förlåt

Nu är boken slut, och jag känner mig lite tom. Jag både tycker om den här boken, och inte. Jag gav den en 3a i betyg på Goodreads, för då jag inte kom in i den till en början så tycker jag inte att den förtjänar en 4a direkt.

Huvudpersonen, Elsa, är 7år gammal. Hon bor med sin gravida mamma och sin styvpappa i en lägenhet. Elsas mormor bor tvärs över trappuppgången. Elsas mormor är galen. När hennes mormor sedan dör efter att ha lämnat ett brev till Elsa, och sagt att Elsa skulle ut på skattjakt, börjar hennes äventyr. Hon ska lämna brevet och sedan kommer det upp flera brev som ska hitta sin ägare. Hon får lära känna människorna i trappuppgången, och även lära känna sin mormor bättre.


Det är en bra bok, och jag tycker nästan att den handligsmässigt förtjänar en fyra. Men jag gillar inte riktigt sättet som den är skriven på. Det irriterar mig. Jag har viss förståelse för att huvudpersonen är 7år, och att man behöver veta allt om mormors sagor för att koppla ihop det med människorna. Men det är fortfarande irriterande när hennes tankar svävar iväg hela tiden. Fler än en gång fick jag "men kom till poängen någon gång"-känslan, vilket inte är så kul. Sedan att författaren(antar jag) är en Apple-nörd gör inte saken bättre. Speciellt inte när läsaren, jag, är en väldigt bestämd Android-människa! Det gjorde att jag nästan la ifrån mig boken innan den ens hann börja.

Men nu är den slut iaf, och slutet var riktigt bra. Jag gillade hur allt vävdes ihop och avslutade allting.