Den här veckan är lördagshistorien tillbaka! Som vanligt får ni jättegärna vara med och skriva en berättelse, inga krav på längd! Lämna en länk i kommentarerna!
Nisse tog sin lykta och gick glatt ut ur sin lilla stuga. Nyckeln hängde runt hans hals och han fiskade upp den och låste efter sig. Det var tyst runt omkring honom, ingen annan var ännu vaken. "Bra", tänkte han nöjt. Så tyst han kunde smög han sedan iväg mot gruvorna. Innan ingången svängde han av åt vänster och fortsatte en bit in i skogen. Vid den stora tallen svängde han till höger och när han kom till stenen tog han tre stora steg rakt mot norr. Nisse ställde ner lyktan och skrapade undan lite löv. Kistan stod fortfarande kvar! Han tog ett skutt av glädje och började snabbt gräva fram den. Ibland slängde han en blick över axeln, men ingen syntes i närheten av honom.
Det var inte en jättestor kista, konstaterade han när han väl fått upp den. Ungefär två fot lång och en fot bred. Den var täckt av jord och smuts, men det fina handarbetet gick ändå att se. Blad och blommor som ringlade sig över locket. Han lyfte upp den och konkade med sig den hela vägen hem. För säkerhets skull gick han inte på vägen, utan i skogen bredvid. Nisse sprang runt huset, låste upp dörren, nästan slängde sig in och så stängde han dörren så fort han kunde igen. I rummet längst in var det ingen som kunde se honom utifrån, så där satte han sig. Han borstade av kistan och hans husdjur, paddan Oskar, kom hoppandes.
"Se vad jag har hittat, Oskar", viskade han. "Tänk om den innehåller en skatt?!" Oskar såg på honom och verkade inte överdrivet imponerad. Nisse bröt av låset och försökte öppna locket. Det satt som bergen! Han skuttade upp på fötter igen och sprang och hämtade sin kofot. "Nu ska du upp", mumlade han irriterat för sig själv. Det var svårt att få kistan att vara still samtidigt som han försökte bända upp locket på den. Men till sist så gick det. Både Nisse och Oskar tittade nyfiket över kanten och Nisse kände sig lite besviken. Det låg bara två saker i kistan. En gammal spegel och ett förstoringsglas. Han såg på Oskar med en liten uppgiven min. "Jadu, vi kanske borde gå och sova igen. Kanske har vi bättre tur nästa gång", sa han, lyfte upp paddan och gick in i sovrummet.
"Vet du, någon gång måste du visa mig slottet som du kom ifrån" sa han högt och släckte lampan. I rummet bredvid sken ett grönt starkt ljus och en bild på ett stort mörkt slott visade sig på spegelns yta.
----------------------------------
Så här blev min lilla saga den här gången! Nästa lördag blir det en ny!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar