Embla

Embla är tredje delen i Krönika över Yggdrasil. Det är den boken i serien som passar sig bäst att läsa fristående, om man bara ska läsa en. Författare är Ulrika Fjellborg och Ronja Grünke har gjort det fantastiska omslaget.

Almarill tände rökelserna på sitt lilla altare och lät den aromatiska doften skölja över henne. Hennes kraft var inte stor nog att hålla flickan gömd längre. Det var dags... Tiden var inne att föra Embla hem genom dimmorna. Hon borde bara  vara runt fjorton år och helt ovetande om sitt ursprung.

Almarill bet sig i läppen. Flickan skulle inte vara redo att anta den roll översteprästinnan förberett åt henne, men det fanns ingen tid att förlora. Djupt ner i Ards inre har mörka krafter satts i rörelse, ett mörker som hotar att sprida sig och ta över hela Världsträdet. 

Embla skulle bli vikten på vågskålen som jämnade ut balansen igen, bara flickan var stark nog... Almarill suckade djupt, lät de vita runorna tankfullt rulla mellan fingrarna och viskade; "Magnum av Quo, jag har ett uppdrag till dig." 

Jag gillar verkligen sagor och berättelser som drar in den gamla nordiska mytologin. Embla var en intressant bok, men jag tycker tyvärr att det blev lite för mycket handling på för få sidor. Kanske var det att det var tredje boken, men det kändes som om det skulle vara så mystiskt att det istället tyvärr blev lite svårt att hålla reda på allt. Det gjorde att jag mest kände mig förvirrad när boken var slut.

Jag gillade de olika världarna som byggs upp, med bl.a. prästinnor, mörkeralver och vättar. Att Embla är en bestämd kvinna och att hon ändå gick sin egen väg.

Jag skulle rekommendera boken för någon som gillar den nordiska mytologin, men att då kanske läsa från bok 1 istället.

Instagram | Facebook | Bloglovin'