Serie: Metro #1
Språk: Svenska
Sidor: 453
Handling från Adlibris:
MOSKVA ÅR 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna. En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.
Omdöme:
Den här boken var ganska svår för mig att läsa. Alla ryska namn, speciellt i början, gjorde att jag hakade upp mig väldigt mycket. Men när jag väl kom in i den så var den väldigt spännande. Ibland så glömde man bort lite vad det var Artiom egentligen var ute för att göra.
Men samtidigt var den en ganska så deprimerande bok. Jag är ganska övertygad om att människorna verkligen skulle bete sig precis så som de gör i boken nämligen, som vilda djur. Som trots att de numera bor i en tunnelbana, faktiskt skulle dra gränser och slåss mot varandra ändå. Nej, suck!
Men som sagt, boken var väldigt spännande och jag gillar Artiom. Det är väldigt många karaktärer som han möter på sin resa och jag tycker att Gluchovskij lyckas med att göra metron levande.
Jag gillade verkligen den här och nu har jag till och med gått och skaffat mig fortsättningen :)
SvaraRaderaVad roligt! :) Ja, vi får se om jag någon gång tar upp tvåan. Jag är lite av en "måste veta vad som hände sedan"-typ, så lite nyfiken är jag allt! :)
Radera