Huset mittemot är en psykologisk thriller om trettonåriga Joel som bor mittemot ett hus där en annan trettonårig pojke, Jonathan Andersson, hängde sig själv för lite mer än tjugo år sedan. Huset har stått övergivet sedan dess. Hemma hos Joel kretsar nästan allt runt hans storasysters matvanor och i skolan håller han på att växa ifrån sin bästa kompis Kalle. Desto ensammare Joel känner sig desto mer dras han till historien om Jonathan Andersson: Varför tog Jonathan sitt eget liv? Och när Joel börjar undersöka detta inser han att ödehuset inte är så öde som alla tror. Det finns någon där inne. Någon som verkar extra intresserad av just honom.
Du har jobbat som manusförfattare sedan 2000, vad fick dig att börja skriva på en bok?
Jag var filmnörd när jag växte upp. Jag kom till manusförfattandet från filmhållet, inte från skrivhållet, så jag hade aldrig ambitionen att skriva skönlitterärt. När man skriver för film och teve spelar det ingen roll hur man uttrycker sig eftersom manuset bara kommer att läsas av produktionsteamet. Det viktiga är hur filmen blir, inte vilka ord författaren väljer. Men efter att ha tillbringat tolv år med orden som främsta arbetsredskap började jag känna att orden kanske, ändå, trots allt var liiiite viktiga för mig. Och då väcktes en lust att skriva något där det skrivna var slutprodukten. Ungefär samtidigt började jag förstå att en historia som jag hade hittat på i tron att det kunde bli en långfilm antagligen passade mycket bättre som bok, och det var Huset mittemot.
Det första embryot till det som blev Huset mittemot föddes i maj 2008 och jag gick genom min sista vända korrektur i september 2014 såååå ... hm ... (*räknar på fingrarna*) ... sex år och fyra månader. Men den här historien tog många olika svängar innan den hittade sin slutgiltiga form. Från det att jag bestämde mig för att det var en bok till att det fanns ett råmanus som liknar det som gavs ut gick det ungefär två år.
Kan du berätta lite om hur din process ser ut när du skriver?
Jag tycker om att planera, det är en rest från mitt film- och teveskrivande. Ordentliga strukturväggar och synopsis och utritade karaktärsbågar osv. Sedan skriver jag ett kapitel. Som jag skriver om. Och skriver om. Och skriver om. Jag är en textpetare. En sådan där som kan flytta kommatecken i all evighet.
Har du några speciella teman som du kommer tillbaka till i dina böcker?
Det finns vissa saker som ofta återkommer i det jag skriver. Familjerelationer är en sådan; särskilt mellan mor och son, och mellan bror och syster. Att tvivla på sig själv. Att undra om man är en god eller ond människa. Att se världen runt omkring sig som något separat från sig själv. Och så funderar jag mycket över mental hälsa: hur mycket kan ens bild av sig själv och av omgivningen skilja sig från andra människors bild av detsamma innan det blir en sjukdom.
När på dygnet får du mest gjort och var skriver du helst?
På eftermiddagen. Mellan klockan 14 och 16 flyter det hur bra som helst. Före och efter denna lilla, lilla korridor är det en kamp att få ner orden. Platsen spelar dock inte så stor roll. Känner jag mig inspirerad kan jag sitta på huk i en överfull tunnelbanevagn med laptoppen balanserandes på knäna och skriva utan problem.
Vad är det bästa/sämsta med att skriva och vara författare?
Det bästa är när man sitter och skriver och försvinner in i texten och inte märker att tiden går. När det känns som om man inte styr det som händer utan det nästan är som om man läser en riktigt bra bok samtidigt som man knattrar på tangentbordet. Det sämsta är när man läser kapitlet man skrev dagen före och inser att det suger och att man är sämst och att man måste skriva om det fyrtiotusen gånger innan man kan visa det för någon.
Vad har du för drömmar och mål för ditt författarskap?
Eftersom jag är en textpetare så är drömmen att kunna peta jättelänge med en och samma text. Jag menar: jättejättejättejättelänge. Jag är så avundsjuk på Donna Tartt som kan och får jobba på en bok i tolv år utan att läsarna tappar intresset. Alla väntar snällt på att nästa roman ska komma.
Jag är djupt nere i skrivandet av en ny ungdomsroman. Det är inte en fortsättning på Huset mittemot utan en fristående historia. En kärlekshistoria. (Jag ska försöka att inte ta tolv år på mig, men det finns många kommatecken kvar att flytta på.)
Vad är ditt bästa råd till någon som vill bli författare?
Försök skriva något som bara du skulle ha kunnat skriva. Det finns för många kopior där ute, var inte en kopia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar