Ingenting och Allting

Namn: Ingenting och Allting av Nicola Yoon
Serie: -----
Språk: Svenska
Sidor: 295
Förlag: Månpocket
Rec-ex: Nej

Handling:
Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Omdöme:
Den här boken var helt okej och jag gillar hur den var skriven. Tyvärr så såg jag sluttwisten på flera mils avstånd, vilket var lite synd. Det gjorde att jag inte alls blev chockad av den.

Jag gillar Maddy och känner att jag förstår henne som person. Hon är en bra utvecklad karaktär med tydliga intressen. Jag gillar speciellt detaljen om astronauten. Olly är också en intressant person och jag gillar hans sätt att vara.

SPOILER
Jag vet inte om det bara var jag, men att hon inte var sjuk var min första tanke när hon väl bestämde sig för att rymma. Det vore ju det värsta man kan göra mot sitt barn, så därför antog jag att det var det som var tvisten. Tyvärr hade jag rätt, vilket gjorde att boken föll ganska platt på slutet. Även om jag gillade att läsa om hur hon hanterade det, så vägde det inte upp för bristen på chock. 
SPOILER

Jag rekommenderar den här boken till någon som gillar att läsa om ungdomar och kärlek. Kanske även någon som gillar vardagliga småsaker som ändå hör livet till.