Nu ger jag upp

Jag är ledsen att behöva medge det, men nu ger jag upp att läsa Fortunatas Profetia. Jag har verkligen ingen lust att plocka upp den och jag vill inte tappa läslusten genom att tvinga mig själv att läsa något jag inte vill.

Till att börja med är språket konstigt. Det utspelar sig i nutid, men då det finns en magisk gömd stad under Gamla stan i Stockholm så verkar författaren älska att slänga in ord som är gamla. Ord som jag knappt förstår! Det skulle kunna funka, om det inte var så att det kom från ett barn på 12 år som är uppväxt i den moderna världen utan kunskap om den magiska. Utöver de gamla orden så blir det aldeless för mycket "...sa hon och gjorde ditten eller datten". De gör nästan ALLTID något när de pratar. I en dialog med två personer så säger de aldrig bara något, de ska alltid göra något också. Fruktansvärt irriterande faktiskt.

Sedan undrar jag hur det fungerar med dialoger med "talstreck". Jag vet inte vad reglerna säger här, men även här blir jag flera gånger förvirrad när jag läser.

Ibland så säger hon något och fortsätter sedan att prata. ex:
- bla bla bla, sa hon och hoppade. Bla bla bla!

Och ibland så fortsätter brödtexten direkt efter det någon sagt. ex:
- bla bla bla, sa hon och hoppade. De sprang vidare längs vägen...

Att det inte alltid fungerar likadant i texten är väldigt förrvirrande och jag har flera gånger fått backa tillbaka när jag insett att "jaha, personen fortsatte att prata här" eller "nehe, de började göra något här istället för att prata". Nej, det är för mycket av det och det stör hela läsningen.

Så, tyvärr så måste jag säga att jag nu ger upp. Kanske plockar jag upp den längre fram om jag blir nyfiken på hur den slutar. Historien i sig hade såååå stor potential och den lät verkligen spännande!